Från undvikande till bemötande
Det är vanligt att vi börjar undivka situationer som utlöser nervositet. Det känns som ett bra alternativ och det underlättar för stunden. På lång sikt, kan undvikandet begränsa livet och försvåra relationer. Med rätt typ av stöd, kan du ett steg i taget närma dig de svåra situationerna. På så sätt kan du lindra dina sociala rädslor.
Lyssna på dig själv
Självmedvetenhet spelar också en viktig roll i lindringen av våra rädslor. Lär dig att identifiera faktorer, situationer och tankemönster, som både försvårar och underlättar din nervositet. Då lär du känna dig själv bättre och kan hitta nya sätt, som underlättar. Frågor att fundera över:
- Vad handlar din osäkerhet och nervositet egentligen om?
- I vilka sociala sammanhang uppstår det?
- Hur länge har detta fortsatt, är det pågående eller situationsspecifikt?
- Vilka är dina känslor och tankar angående nervositet?
- Vad underlättar nervositeten?
Självmedkänsla
Självmedkänsla och ett accepterande förhållningssätt gentemot sig själv, är de bästa metoderna för att hjälpa i situationen. Istället för att försöka göra oss av med nervositeten, kan vi i små steg lära oss att leva med den. Nervositet är en naturlig del av livet. När vi accepterar oss själva som vi är, utan försök till att motarbeta våra känslor, märker vi hur de så småningom lättar.
Träna på att slappna av
Olika avslappningsövningar kan hjälpa till att lindra social rädsla. Det kan vara lugn och djup andning, inre lugnande tal och avslappning för muskler. Medveten närvaro hjälper oss att möta våra känslor, utan att kritisera och döma.
Ställ upp realistiska mål, för att så småningom underlätta på din rädsla och nervositet. Kom ihåg att du inte behöver bli av med dina negativa känslor – vi alla är emellanåt nervösa. Det viktigaste är att hitta sätt för att hantera våra känslor, så att de inte begränsar våra liv.
Om dina egna metoder inte räcker till
Upplever du att din nervositet påverkar ditt liv avsevärt – både socialt och mentalt, skulle det vara bra att söka hjälp. Du ska inte behöva vara ensam med problemet. Kontakta en professionell, som en psykolog eller sjuksköterska. Stöd finns också att få i studenthälsovården, på skolan och i stödgrupper.
