Det är svårt att skapa allmänna definitioner på kärlek. Såsom alla andra känslor, är också känslorna i samband med mänskliga relationer och kärlek individuella. Många relationer börjar när man blir förtjust och förälskad. Förälskelse har ofta samband med en känsla av att livet fulkomnas när kärleken får ett objekt. Den andra får dig att känna dig fullkomlig, hel och lycklig.
Förväntningarna på förälskelsen och partnern kan ibland vara överdimensionerade. Då söker man ofta komplement till livet via sin partner. Var och en svarar ändå för sin egen lycka, också i ett parförhållande. Grunden till en hållbar relation är en god kontakt med sig själv, sina egna känslor och behov. Då uppstår inga förväntningar på att partnern löser problemen och gör livet fullständigt.
Till ett hållbart förhållande hör kärlek även om förälskelseyran skingras. Till äkta kärlek hör omsorg, ansvarskänsla och respekt. Kärleken är också en fråga om vilja. Viljan att älska en annan människa oberoende av fel och brister och uttryckligen på grund av att människan är halvfärdig.
Kärleken är också en fråga om vilja.
Sällskapande och kärlek
Till sällskapande och kärlek hör många föreställningar och vanföreställningar som inte håller streck:
- Kärleken tar hand om allting, den förändrar och förbättrar.
- Det finns bara en enda människa som är din rätta livskamrat.
- Alla skall ha någon att sällskapa med.
- Det är något fel på mig när jag inte hittat den rätta.
- Det är något fel på mig när mitt förhållande tar slut.
- Förtjusning är detsamma som förälskelse.
- Jag kan inte leva utan en partner.
- Känslan av förälskelse är evig.
- Det hör till saken att förälskade lever tillsammans.
Uppgifter och utmaningar i parförhållandet – förändringar hör till förhållandet
Parförhållandet påverkas av båda parters jagföreställning, självkänsla och interaktionsfärdigheter. Överlevnadskonsterna som man lärt sig i sin barndom och ungdom och sätten att uttrycka sina känslor följer också med i parförhållandet. Medvetenheten om detta hjälper att bygga upp ett parförhållande som är konstruktivt och som utvecklas.
Parförhållandet börjar ofta med det att ett par känner en stark känsla av förälskelse. Beynnelseskedet kallas för ett symbiotiskt skede. Det behövs för att skapa en gemensam grund men det hör till saken att skedet viker undan i sinom tid. Frigörelse från symbiosen kan innebära den första krisen i parförhållandet.
Parförhållandet påverkas av båda parters jagföreställning, självkänsla och interaktionsfärdigheter.
Parförhållandet förändras ständigt och är ett förbund mellan parter som reder ut dessa förändringar. När perioder av besvikelse och främlingskap uppenbarar sig i parförhållandet skall man också kunna inse vikten av att vara avskild från varandra.
Hur väl relationen lyckas påverkas väsentligen av förmågan att lösa konflikter och hur förväntningarna och verkligheten möts. Partnerskap innebär sist och slutligen en realistisk kärlek – ett förhållande där två jämlika vuxna respekterar varandra, sina förbindelser och sin avskildhet.
Gräl leder till sämja
Efter begynnelseskedet börjar paret anpassa sig till det gemensamma livet. Utredning av meningsskiljaktigheter genom att gräla visar att paret på allvar arbetar för försoning. Gräl är således inte skadligt för parförhållandet.
Hur väl relationen lyckas påverkas väsentligen av förmågan att lösa konflikter och hur förväntningarna och verkligheten möts.
Det sägs att om man slutar gräla ”är fan lös”. Då förekommer det för mycket maktutövning i förhållandet eller så har förhållandet redan tagit slut. Undvikande av gräl kan till slut alienera parterna från varandra. Gräl är ett tecken på att båda vågar föra fram och hålla fast vid frågor som är viktiga för dem, oberoende av den andras motstånd.
Också när man grälar är det viktigt att lyssna och ge den andra möjlighet till en egen åsikt. På detta sätt borde man hitta en lösning som lämpar sig för båda. Ömsesidiga korrigerande mekanismer hjälper paret att också efter ett gräl finna behaglig samvaro.
Utmaningar för att bygga upp parförhållandet
Till ett parförhållande hör många åligganden. Utmaningar uppstår när man skall:
- frigöra sig från barndomens familj och binda sig till ett förhållande
- bygga upp gemenskap och intimitet så att båda bevarar sin egen avskildhet och sitt privatliv
- skapa och uppleva vi-anda och gemenskap
- hitta gemensamma stunder och närhet på tu man hand, vid sidan av egna intressen och vänner
- balansera mellan närhet och avskildhet utan att underkasta sig och leva på den andras villkor
- möta motgångar och hantera förändringarna så att de befäster relationen i stället för att bryta ner den
- fritt uttrycka sina känslor och åsikter utan rädsla för att bli övergiven
- respektera och värdesätta den andras och sin egen sexualitet
- upprätthålla ett angenämt sexliv
- bevara sin humor och sitt intresse
- ta hand om relationen och satsa på den
- finna tröst och trösta och uppmuntra
- bevara romantiken och drömmarna och beakta viktiga bemärkelsedagar
- ställas inför äktenskap och föräldraskap.
Förhållandet avancerar när man klarar av motgångarna och utmaningarna. Samtidigt ökar tryggheten och förtroendet i relationen. Då uppkommer inga stora risker när den ena parten utvecklas och förändras. Båda får växa och utvecklas som individer.
Läs mera
Befolkningsförbundets sidor (på finska).
