Berättelser

Jag kom ut som transsexuell när jag började gymnasiet. Jag räknade med att möta en del kasuell transfobi, påträngande frågor och att ibland bli felkönad på grund av skolans system.
Lue lisää

Jag kom ut som transsexuell när jag började gymnasiet. Jag räknade med att möta en del kasuell transfobi, påträngande frågor och att ibland bli felkönad på grund av skolans system.
Lue lisää

Våga söka hjälp, prata med en vän eller familjemedlem, säg åt vem som helst så att du inte behöver vara ensam.
Lue lisää

Jag hade haft ett ideal om att jag ska klara mig själv men under årens lopp hade mina symptom bara blivit värre, jag hade alltså inte lyckats lösa mina problem själv
Lue lisää

Jag fått diagnosen blandad personlighetsstörning. Hur kan man alltså i den akademiska världen kämpa mot stigmatisering.
Lue lisää

Jag satte mig i terapeutens soffa och började prata. Jag talade om min bakgrund på ett skrämmande naturligt sätt, orden bara forsade ur mig. Terapeuten såg lite förvånad ut och konstaterade: ”Du har tydligen bearbetat de här sakerna tidigare”. Terapeuten hade rätt. Vägen till terapeutens soffa har verkligen varit lång och i början av min resa visste jag inte att det var där jag skulle hamna.
Lue lisää

Var och en av oss är värd hjälp, oberoende av livssituation. Det är inte lätt att söka hjälp och orsakerna till det kan vara många. Det är inte ett svaghetstecken att söka hjälp för det kräver mod och styrka. Inget här i världen är så stort eller så smått att man inte kan söka hjälp för att behandla det.
Lue lisää

Jag hade mått dåligt en längre tid, sovit bara åtta timmar på en vecka och glidit ifrån mina kompisar. Jag höll inte kontakt med nån och det kändes som att ingen höll med mig om nånting. Det spelade ingen roll vad jag gjorde, alltid var det nån som tog illa upp. Sen ringde jag till kommunens mentalvårdsbyrå och frågade om jag borde tala med en psykiater.
Lue lisää

Det är av nån anledning skrämmande att söka hjälp och jag var nära att låta bli. Hela grejen är att hur rädd du än är ska du respektera ditt eget välbefinnande och ditt blivande jag. Du kommer nämligen att tacka dig själv i framtiden och det är så värt det!
Lue lisää

Jag började tänka på år 2015 och allt som hade att göra med det året. En sak har fastnat i mitt sinne för alltid. Särskilt våren och sommaren 2015, då jag insåg att allt nu inte står rätt till. Jag visste inte vad det var för fel på mig och det ökade ytterligare på min ångest.
Lue lisää

Jag har varit med om mycket. Bakom mig har jag skolmobbning, sexuellt utnyttjande, alkohol- och spelberoende föräldrar och våld i nära relationer. Som term är våld i nära relationer okänd för många, och den omfattar mycket mer än fysiskt våld. Jag vill dela min berättelse eftersom jag tror att många som studerar brottas med liknande problem.
Lue lisää

Bluffsyndromet har blivit en mycket bekant följeslagare efter flera månader av arbetssökande. Ofta är hen rätt distanserad och tyst. Ibland smyger hen emellertid runt hörnet helt nära mig, sätter sig på bröstet och rör sig ingenstans, så att det känns som om jag inte får luft.
Lue lisää

Jag är som du, men ändå inte. Alla är vi annorlunda, men ändå likadana. Olika varandra på många sätt, men likadana på åtminstone följande; vi vill alla bli sedda för den vi är. Inte för vad vi gör, hur vi ser ut eller utgående från vår (o)hälsa.
Lue lisää

Enligt en viss uppfattning består grupper av samlingar av individer som upprepat interagerar med varandra, och gemenskapen är det kitt som håller ihop skaran. En grupp har också ett gemensamt mål. I mitt fall handlar det om studier, professionell utveckling och reflektion eller intresse för samma samhälleliga arbete. Men om gruppen inte träffas i verkliga livet eller gör det väldigt sällan?
Lue lisää

Så varför är så många av oss stressade? Är det för att vi studerar ett ämne som kan vara rätt intensivt och stressande ibland? Är det för att våra kroppar inte hänger med i dagens allt mer intensiva, dygnet runt uppkopplade samhälle? Eller för att vi försöker få in för mycket program i våra kalendrar?
Lue lisää

Jag skall nu berätta min historia såsom den är. Jag insjuknade under mitt tredje studieår i en allvarlig psykos. Det har varit en jobbig tid att leva med en psykisk sjukdom samtidigt som man förväntas vara normal, gå på jobb, skaffa barn och familj, bo i ett hus.
Lue lisää

Studerande är dock något jag utan tvivel är, och oavsett om jag låter det definiera mig eller inte så är jag deprimerad. Därför tänkte jag dela med mig av mina vardagstankar kring denna ibland mycket jobbiga kombination.
Lue lisää

Jag är en människa som oftast ser lätt på livet, tar emot allting med ett leende, tycker om att hela tiden ha någonting på gång. Men ibland blir det för mycket. Ibland blir jag så stressad att jag bara vill lägga mig i sängen och gråta eller skrika rakt ut i luften.
Lue lisää