Arbetslivet börjar – härlig eller hemsk förändring?

8.6.2020

När man går ut grundskolan måste man fundera på vad man ska göra sedan. Gymnasie- eller yrkesstudier? Det tar i genomsnitt tre år tills man igen står inför ett liknande val – ska man fortsätta studera eller börja arbeta? När unga för första gången börjar i arbetslivet och blir arbetstagare på heltid, ser jag det som en betydelsefull etapp på utbildningsvägen. Hur kan övergången ske så att den betjänar alla, särskilt en coronavår som denna, som reducerat antalet arbetsplatser och dragit ut på en del studerandes utexaminering? För ungdomar som utexaminerats i vår kan situationen ännu länge komma att synas i deras karriärer, något som vi vid SAKKI är oroliga för.

Om jag funderar på hur övergången till arbetslivet sett ut för mig och många bekanta, skedde den redan under yrkesstudierna. Jag upplever att perioderna av lärande i arbete hör till de stunder där det lönar sig att få in en fot. Samarbete mellan läroinrättningar och arbetsplatser innebär arbetskraft som behövs just på det området. Därför är företag i närområdet en av de viktigaste samarbetspartnerna till anordnare av yrkesutbildning. Själv utbildade jag mig i Kuopio till servitris. Redan under studietiden gjorde jag många extratimmar via bemanningsföretag. Jag jobbade i restaurangen på ett lokalt hotell som en en period av lärande i arbete, och sedan fick jag jobb där för våren och sommaren. Utan den här erfarenheten skulle jag troligtvis inte ha fått jobb på den första restaurang jag sökte till i Vanda när jag flyttade hit.

Det är både härligt och hemskt när arbetslivet börjar. Mest är det ändå härligt att få göra min grej och det jag har studerat för. Men alltid är det inte så. Övergången för med sig förändringar i termer av ansvar, studenthälsovård som blir företagshälsovård, att man är den nya på en arbetsplats i en situation där man kanske inte har någon annan som kamratstöd. Det är mycket att ta in och förstå. När man börjar arbeta måste man känna till sina rättigheter på arbetsplatsen, även om förtroendemannasystemet där skulle fungera.

Om man blir arbetslös och sitter hemma efter avklarade studier, till exempel för att det inte finns lämpliga arbetsplatser eller ens arbetssökarkompetens inte räcker, ökar risken för ihållande arbetslöshet. Det är oroväckande att det nu under coronavåren finns färre arbetsplatser än vanligt till buds för nyutexaminerade, i och med att företagens egna anställda kanske rentav hotas av uppsägning. Visserligen varierar det här mellan branscher, men jag skulle inte heller själv ha kunnat föreställa mig den här situationen för ett halvt år sedan – än mindre när jag påbörjade min yrkesutbildning.

Man behöver ändå inte vara rädd för övergången till arbetslivet. Men av dig som redan befinner dig i arbetslivet önskar jag följande:

Instruera, berätta och gör allt vad du kan för att en ung nyutexaminerad arbetstagare som är spänd på den nya arbetsplatsen ska ha chans att göra jobbet väl. Om hen inte genast kan – ifrågasätt inte hens kompetens, än mindre det som hen har studerat. Var så välkomnande som möjligt, trots eventuella frustrationer ibland. För den här unga arbetstagaren kommer någon dag att göra ditt jobb när du redan gått i pension. Och om du i stället pikar och retas och skapar en upplevelse av att ”en snorvalp som du ska inte komma och säga nåt”, främjar du risken för marginalisering. Också du har en gång kommit första gången till jobbet.