Utmattning – en erfarenhet vi många delar

18.2.2021

”Jag vrider mig i sängen, medveten om att jag närmar mig småtimmarna. Hjärtat slår så hårt, att det känns som att det ska slå genom bröstkorgen och andningen blir tätare. Veckans ’att-göra-lista’ spinner i huvudet, likaså förra veckans inlämningar… och de ogjorda sommarjobbansökningarna och de inplanerade fika-träffarna med vännerna och tanken av att inte hinna få tillräckligt med sömn och… Det tar aldrig slut. Det är som ett cirkus jag inte kan se, men höra. Det går inte att tysta. De mörka ringarna runt mina ögon har blivit som en accesoar, jag alltid bär med mig och tröttheten min bästa (eller värsta) vän. Jag masserar tinningarna för att hämma värken i huvudet och tårar av hopplöshet och frustration rinner ner för min kind. Morgonen gryr, men jag kan inte ta mig upp.”

Jag är säker på att detta inte är enbart min erfarenhet, utan att jag tyvärr delar den med så många andra. Kanske även med dig?

Själv var jag bara 18 år i denna stund. Ett och ett halvt år senare, nästan 20 år gammal, stod jag där med diagnosen utmattningssyndrom. Alldeles för oerfaren, alldeles för ung. Men utmattning ser varken någon typ, ålder eller tid. Den bara kommer som en oinbjuden gäst, som dessutom inte förstår att lämna när jag så önskar. Ändå är det en gäst, som visat tecken på sin ankomst ofta redan långt innan, eller som för mig, t.o.m. år innan. Men den kom överraskande och det är precis så utmattningen ofta gör.

Vad är utmattning?

Utmattning är ett syndrom av långvarig trötthet, stress och överbelastning, men för lite återhämtning. Ett tillstånd som utvecklas mycket långsamt och kan därför vara svårt att känna igen. (1177-Vårdguiden) Förutom en djup trötthet som inte försvinner med vila, uppstår andra kroppsliga, kognitivia och psykiska besvär, som i värsta fall kan ha mycket svåra konsekvenser och kräva lång återhämtning (ISM, 2017)

Symptom av utmattning kan vara följande:

• Trötthet som inte går att vila bort
• Sömnstörningar (svårt att somna, vaknar på nätterna/tidigt på morgonen)
• Fysisk smärta & värk (rygg, nacke, huvud, mage)
• Kroppslig svaghet
• Tryck över bröstet/hjärtklappning
• Stressreaktioner (restless-legs, nagelbitning)
• Koncentrationssvårigheter
• Utmaningar i det logiska tänkandet
• Svårigheter att förstå sammanhang & bearbeta information
• Minnessvårigheter (glömmer koder, tappar ord, svårt att hitta fram)
• Påtagligt nedsatt förmåga att hantera krav eller agera under tidspress
• Nedstämdhet & depression
• Ångest
• Panikångest/panikattacker
• Emotionell instabilitet/emotionella besvär
• Känslighet för ljud & ljus

(ISM, 2017)

Utmattning som ett samhällsproblem

Utmattning är ett växande problem i vårt samhälle, med en unik egenskap. Det är inte längre endast vuxna i arbetslivet som drabbas, utan även ungdomar och unga vuxna i studielivet. Studierelaterad utmattning mäts utifrån samma faktorer, som vid arbetsrelaterad utmattning och kan därför jämföras. (Salmela-Aro, et.al., 2009) I en forskning som använts av Undervisnings- och Kulturministeriet, undersöktes gymniasieelevers utmattning under 10-års tid och resultatet var en tydlig ökning. Forskningen visade att 75% av de känslor dessa ungdomar upplever, är negativa som stress, ångest, uttråkning och trötthet och endast var fjärde är positiv. Överrepresenterade var flickorna, vars siffror var dubbla i jämförelse med pojkarnas. Var femte flicka är utmattad. (Undervisnings- och Kulturministeriet, 2017) Hur kan vi leva såhär?

Personligen upplever jag att det kan vara en utmaning, att som ung få rätt typ av hjälp i tid och bli tagen på allvar. Symptom förklaras ofta tillhöra ungdomen och anses som ungdomströtthet. Det kräver att man står på sig, men hur ska man orka när i en pågående utmattning, ett enda samtal redan är för mycket? En annan utmaning kan vara, att till skillnad mot Sverige, som är unikt i att klassa långvarig utmattning som en sjukdom, d.v.s. utmattningssyndrom, klassas det i Finland som symptom. Trots att år 2019 tog Världshälsoorganisationen WHO med arbetsrelaterad utbrändhet till sin lista på sjukdomar och medicinska tillstånd. Det betyder att du med utmattningssyndrom i Finland, inte är berättigad till långtidssjukskrivning med lön, eller behandling utifrån en specifik vårdplan. Ersättning får man vid depression. Stressläkare Markus Sundblom, anser att det kan bli problematiskt, då depressionsdiagnosen ofta skuldbelägger den insjukne i första hand. (Rosenback, 2019)

För att få ekonomiskt- eller tillräckligt omfattande medicinskt stöd, krävs det alltså att syndromet utvecklas till depression, som ofta är en konsekvens av långvarig utmattning. När jag år senare återigen sökte vård för tröttheten i Finland, fick jag i princip frågan om jag ville bli diagnotiserad med depression, för att kunna gå vidare i vårdprocessen. Jag tackade nej och lämnade mottagningen. Det är ett problem, då risken för feldiagnotisering växer, när människan är desperat efter stöd. Eller att en utmattning, eller eventuell depression hade kunnat förhindrats om rätt stöd hade kunnat ges i tid. Tillfrisknandet kräver betydligt längre tid.

Vägen tillbaka från en utmattning kan vara lång och krokig. Ofta talar man om 2-steg-framåt-1-steg-bakåt återhämtning, som beskriver utmaningen och svårigheten i processen. Ibland rör man sig framåt och ibland bakåt, men jag tänker att så länge man är i rörelse, sker förändring. Orsaker och förutsättningar till utbrändhet och utmattning har forskats och visat ha betydande roll i utvecklingen av tillståndet (Salmela-Aro, 2011). Men vem som helst av oss kan vara den som drabbas.

Du som känner igen dig i min berättelse, eller kanske har någon nära, stanna upp och känn efter. Lyssna på din kropp och var vaksam på de signaler denna oinbjudna gäst dig skickat. Tala med någon om dina upplevelser. Berätta och var öppen. Våga själv också fråga någon du är orolig över och försök förstå. Träna på att tacka nej till det som belastar och träna på att tacka ja till det som ger energi. Våga sätta gränser och ta hand om dig själv. Känns dessa redan alldeles för svårt, be om hjälp – i tid. Skolhälsovården och hälsostationerna finns till för dig. Till dig som inte hann be om hjälp i tid, hoppas jag fått det nu. Vägen tillbaka må vara lång, men med rätt stöd, aldrig för lång.