Osäkerhet. Ensamhet. Prestationsmål och press. De här orden kan beskriva de upplevelser och stämningar somliga erfarit under den gångna vårens coronapräglade nya verklighet som vi lever och agerar i, i egenskap av studerande men framför allt som människor, som de vi är och som medmänniskor.
Coronavåren har konkretiserat och satt ord på det faktum att även om undantagstillståndet påverkar oss alla, påverkar det alla på olika sätt. Coronan har framhävt hur olika liv vi lever och hur våra brokiga historier och utgångspunkter har lett fram till dessa varierande livssituationer.
Studier är emellanåt som en tågresa – ibland sker förseningar och avbrott, andra gånger rullar tåget smidigt på, ja som på räls. Den här vårens tumult har exempelvis lett till såväl en del osäkerhet i fråga om studieframgången som upplevelser av ensamhet, för somliga också oberäknelig utkomst under sommaren. Till all lycka kan rälsen under tåget alltid rättas till, utvecklas och förbättras så att alla studerande har möjlighet till en så trygg och smidig resa som möjligt genom sina studier.
Här på Finlands studentkårers förbund har vi jobbat på distans i tre månader. Det har inneburit en viss effektivitet i arbetet, i och med att prestationerna har stått i större fokus för arbetet än de gör på kontoret, där tid också går åt till samvaro med kollegorna och spontana utbyten av tankar och skämt i korridorerna och kontorets gemensamma vardagsrum. I mitten av juni ordnade vi en sommaravslutning för arbetsgänget ute i en park. Det var väldigt länge, tre långa månader, sedan vi sist hade kunnat träffat varandra personligen. Det var underbart roligt och gav en massa energi för slutspurten på försommarens arbete och även inför hösten.
Osäkerhet. Ensamhet. Prestationsmål och press. Vi inledde texten med just de orden, eftersom de tyngt oss på FSF under den här våren. Alla har vi suttit i samma båt, men vi ror med helt olika åror – för vissa har den gångna våren varit en trygg och trevlig tid för att dra sig tillbaka och varva ner, medan den för andra medfört oerhörd ångest över isolering och restriktionerna i samhället och oro för att man själv eller någon nära hör till en riskgrupp.
Finlands sommar är kort, förhoppningsvis också snöfattig. Mitt uppe i all denna osäkerhet kan det, när restriktionerna småningom lättas och sommarloven börjar, vara en god idé att påminna sig om det grundläggande i livet, det som ger en kraft och välbefinnande, var och en på sitt sätt. Efter den förhoppningsvis intensivaste coronafasen kan det konstateras att vi knappast kommer att återgå till en helt oförändrad och likadan värld som innan. Men åtminstone har den coronatid som gått för oss på FSF visat hur mycket styrka, glädje och välbefinnande ett återseende av andra människor i bästa fall kan ge – just nu är det något av en lyx som vi länge levt förutan.
Gör sommaren framför allt till en sommar just för er! Studierna ordnar sig nog på sätt eller annat, och rälsen leder oss alla mot våra mål, men sommaren är ofta den viktigaste tiden vi har för att ta hand om oss själva.
Paavo Antikainen, FSF styrelsemedlem
Touko Niinimäki, FSF socialpolitisk sakkunnig
Lämna ett svar