En lämplig mängd skam hör till människolivet eftersom den påminner oss om vår ofullständighet, bristfällighet och beroendet av andra. Skammen gör också att vi handlar på ett sätt som vår gemenskap och kultur önskar. Skammen kan ändå vara överdriven och destruktiv.
Överdriven livshämmande skam
- begränsar livet – den dikterar hur man ska leva, handla och känna
- är ständigt närvarande – den kan bli en del av din identitet och du kan
- känna dig bristfällig, dålig och oduglig
- får dig uppmärksam och på helspänn – den skärper förmågan att observera och bedöma egna och andras känslotillstånd och beteende.
Skammen är svår att identifiera och blandas ofta ihop med skuld. Ofta talar man om skamkänsla, i stället för känsla av otillräcklighet, oduglighet eller underlägsenhet. Skammen kan också dölja sig bakom sorg, vrede, ångest, svartsjuka eller medberoende.
Skammen har sin ursprung i barndomen och ungdomen
Skamkänslorna uppstår redan av upplevelser i barndomen. Känslan av att inte vara tillräckligt viktig och värdefull för sina föräldrar och att inte kunna uppfylla föräldrarnas förväntningar åstadkommer skam. Familjens dåliga stämning och stora förluster och förändringar, som till exempel en förälders död eller fattigdom, ökar skammen.
Också barnets personlighet, temperament, karaktärsdrag och talanger och kunskaper inverkar på hur djup upplevelsen av skam blir. Skammen kan också omedvetet förflyttas från föräldrar till barn.
Skammen har många effekter
Skam kan även kännas som fysiska reaktioner:
- rodnad, svettning eller darrningar
- stirrblick
- att stelna till
- som svårt att prata alls (stumhet), eller pratar för mycket
- helt tillbakadragande eller överdriven uppmärksamhet
- som skamlöst beteende och obryddhet
- som cynism
- onödigt kraftfull reaktion på irrelevanta saker
I sådana situationer kan vi bli medvetna om vår undangömda skam som påverkar oss på många sätt.
Om vi inte möter skammen, kan vi utsättas för medberoende och andra beroenden. Detta påverkar:
- sexualiteten
- utbrändhet och mental trötthet
- depression och ångest
- ätstörningar
- beroenden: spel- och alkoholmissbruk, överdriven motionering och snabba dopaminkickar
Dessutom kan obemött skam påverka vår sexualitet negativt genom att vi inte accepterar vår kropp och dess njutning. Vid värsta fall kan skam till och med åstadkomma dödslängtan och självmordstankar.
Viljan att gömma undan skammen
Det hör till skammens natur att vi vill gömma undan den. När vi inte kan möta våra skamkänslor, försöker vi avvisa dem på sådana sätt som känns okej för oss själva. Det gör vi med hjälp av många olika försvarsmekanismer. Dessa kan vara till exempel:
- olika roller, såsom den svaga, hjälparen, behagaren, ledaren eller clownen
- skyddsmur som kommer till uttryck i form av strävan efter fullkomlighet, materiella saker och prestationer
- självkritik, svartvitt tänkande och ständig skuldkänsla.
Att vi försöker gömma undan skammen får vi den ändå inte att försvinna. När något sådant om oss som vi vill hålla hemligt för andra avslöjas, förstärks skammen ytterligare.
Hur frigöra sig från skammen?
Vi börjar frigöra oss från livshämmande skam när vi identifierar och erkänner vår egen skam. Då är det möjligt att ta bort bördan av fullkomlighet från oss själva – och att vara bristfällig, behövande och sårbar. Det är viktigt att förstå hur vi har handlat för att avvisa våra skamkänslor, vilka roller vi tagit oss an och vilka skyddsmurar vi byggt upp.
Teologie doktor Ben Malinen talar om skamknappar som för en själv är mycket ömma punkter som återkallar i minnet skam, som vi tidigare upplevt och avvisat. När vi trycker på skamknappen, reagerar vi ofta fysiskt, såsom att vi rodnar, sänker blicken, stelnar till, blir helt stumma eller drar oss ur situationen. När vi känner till våra egna skamknappar, kan vi i sådana situationer lära oss att reagera annorlunda.
Att skriva och att tala är goda hjälpmedel i hanteringen av skammen. Det enklaste för många av oss är att först skriva om våra känslor till exempel i en dagbok. Genom skrivandet kan vi erkänna och acceptera skamkänslorna först för oss själva. Därefter kan vi erkänna dem för någon annan, till exempel för en närstående eller en professionell. När vi berättar om vår skam, tappar den också makten.
Både för oss själva och alla andra, är det viktigt att vi lär oss att förlåta. Då kan vi acceptera oss själva som en hel, men ofullkomlig människa. Någon som ibland misslyckas och som längtar efter kärlek, närhet och godkännande.
