Blyghet kommer fram i nya människors sällskap
I vardagsspråket beskrivs blygheten både som en känsla och som ett beteende. Till exempel när vi känner oss besvärade eller obekväma i sociala situationer, kan vi bli generade och känna skam.
Blyghet handlar inte om en ovilja att umgås med andra människor, utan är skygghet inför nya människor eller i överrraskande sociala situationer. Det är en emotionell reaktion och påföljande förbehållsamhet i sällskap av främmande människor.
Blyghet har också goda sidor. Det finns ett samband mellan blyghet och emotionell känslighet och förmågan att se och förstå andras känslor. Vilket i sin tur är en viktig färdighet i social växelverkan. Men bland oss blyga människor finns också de, som är mindre sociala och trivs bättre ensamma.
Det är lätt att vi tolkar någons personlighet utifrån blyghetet, ibland också på ett vilseledande sätt. Till exempel kan blyghet och mod beskrivas som varandras motsatser, även om det inte är fallet. Blyghet är således varken feghet eller brist på mod, utan en obehaglig känsla i sociala situationer. Till exempel svårighet att umgås med nya människor och att uttrycka sina känslor – ibland till och med i nära människorelationer.
I blygheten är det uttryckligen frågan om en första reaktion i nya människors sällskap. En människa som ansetts vara blyg, kan i bekant sällskap vara helt annorlunda, livlig och pratsam och ha bra sociala färdigheter.
Vad ligger bakom blygheten?
Återhållsamhet och blyghet har konstaterats ha en fysiologisk bakgrund. Blyghet innebär inte svag självkänsla eller oförmåga till livskompetens – andra bara har av födseln, anlag för blyghet och återhållsamhet. Omgivningen bestämmer i sin tur hur mycket anlaget kommer till uttryck.
Ibland kan blygheten också vara ett resultat av sociala upplevelser. Vi kan sakna förmågan att tro på oss själva. Detta är inte så mycket en följd av medfödd blyghet, utan av upplevelser som vi blyga människor har av vår omgivning. I stället för blyghet, kan denna känsla kallas för brist på socialt självförtroende och det är ett resultat av uppväxten. Problemet är ofta en ständig själviakttagelse och tron på att vi är den enda blyga i gänget. Tankarna kretsar ständigt kring frågan: ”Vad tänker de andra om mig?”.
Att lära sig leva med blygheten
Ibland kan blyghet leda till beteende som andra tolkar fel. Trots att vi är nervösa för att träffa nya människor, kan vi lära oss att agera, så att blygheten inte nämnvärt påverkar livet.
Som blyg människa, kan vi mot vår vilja verka överlägsna eller fientliga. Vi kan också försöka gömma vår blyghet under ett sarkastiskt och tråkigt beteende och då kan det felaktigt uppstå en bild av oss som en kall och känslolös människa.
Medfödd blyghet leder i början till att en ny situation väcker känslor av obekvämhet eller rädsla. Denna känsla kan ändå så småningom upprepas också i andra situationer. Som en lösning på detta börjar vi undvika nya ångestskapande situationer.
Det är inte en fråga om att bli av med blyghetskänslan, utan det negativa beteende den ger upphov till. Blygheten är ett permanent personlighetsdrag, men vi ska inte låta den ta över i alla möjliga situationer.
Sannolikt är vi blyga människor alltid spända när vi ska träffa nya människor. Med åren kan vi ändå allt bättre lära oss att skjuta denna egenskap åt sidan och inte låta den nämnvärt påverka vårt liv. Det är inte så farligt att vara blyg, men att behöva hoppa över roliga saker på grund av blyghet, är väldigt tråkigt.
Läs mer
- Social ångest: https://www.yths.fi/sv/halsodatabanken/social-angest/ (SHVS)
- Nervositet: https://www.yths.fi/sv/halsokunskap/mental-halsa/nervositet/ (SHVS)
